Ellen och Ångesten

Jag sitter och bläddrar halvt koncentrerad i GP.
Ganska nyvaken, uttråkad och likgiltig.
Jag bläddrar i vanlig ordning förbi sidor med nya updates om Arn-filmen, fattiga somalier och chilenare, utrikespolitik och diverse intervjuer med vänstermänniskor och julstressade småbarnsföräldrar.
I slutet av tidningen stannar jag plötsligt upp.
Utan att jag märkt det har jag kommit fram till ångestsidan nummer ett.
Misären av misär.
Sidan där så mycket ensamhet - och önskan bort från den - är så koncentrerad att det inte ens går att jämföra med en Kent-låt.

Jag pratar om kontaktannonserna.
De där annonserna där personer betalar 30 kronor per rad för att söka efter kärleken som är så svår att hitta.
För att man inte vill somna ensam en dag till.
För att man vill ha någon mer än sig själv att fira jul med.

Nu är jag trött på att somna och vakna ensam.
Är 37-årig kille, söker dig söta kvinna 27-40 år.
Du ska ha humor, omtänksam, ärlig o. romantisk,
gärna finsk men ej krav.
Foto är ett plus.
Svar till: "Romantisk kräfta - 1958-S"

Alltså HERREGUD det finns ju inte något som ger så mycket vuxenångest som kontaktannonser!
Och så finns det DESSUTOM en speciell avdelning på den där sidan för personer som söker en resepartner eftersom de inte har någon att resa med.

USA t o r. 2 mån, mars-april allt inkl.
Söker kvinna, 36-46, som är mjuk,
varm och vaken.
Jag är 56.
Svar till: "Road Trip - 2585-S"

Ledsna och ensamma vuxna människor är det värsta som finns.
Speciellt ledsna och ensamma gubbar.
Om de dessutom har skägg så börjar jag gråta.

Jag ska aldrig läsa den där sidan igen.




(Svar till: "Två är starkare än en - 7195-S")

Ellen and the swedish winter.

Hallå hallå hallååååååå. Det är december!
DECEMBER!
Jag kan inte förstå det. Jag hänger inte med.
December.
Det känns knappt som att hösten börjat än.
Jag vet inte vart den tog vägen.
Vad fan uträttade jag den här hösten? Vad hade de här tre månaderna för mening över huvud taget?
Nu börjar vintern. December. Julen. Nyår. (Herregud är 2007 snart slut? Vart tar tiden vägen någonstans?)
2008. Mitt år.
Det ska bli ett bra år. Jag ska göra roliga saker. Träffa människor jag vill träffa. Lära känna människor jag vill känna. Åka iväg till hittills obestämda platser.
Jag ska lära mig sy. Jag ska få asbra betyg. Jag ska bli snyggare. Jag ska resa. Jag ska bli ett proffs på musik. Och jag ska på ett antal konserter.
Jag ska kanske börja måla när jag väl är igång? Skriva poesi? Bli politiskt aktiv? Börja i en dramagrupp? Börja träna i tid inför beach 08? Börja spela hockey? Curling?
Jag ska utvecklas som människa. Mogna. Inse saker. Förstå. Bli världsvan.
Ja, sannerligen. 2008 är mitt år.

Ellen, kanelbullarna och konsekvensen

Tjenixxen.
Idag har jag ätit fjorton miljoner kanelbullar som jag gjorde hemkunskapen idag.
Jag mår illa. Punkt.
Men jag slipper nu äta något annat så det är ju positiiiiiivt.
Idag har vi kollat på genomskärningar av penisar, skrivit om kondomer, p-stavar och klamydia och annat intressant på NO:n.
Nästa vecka ska vi jobba med alkohol, narkotika och tobak också.
Och jag har ett starkt VG i gympa fick jag veta igår. Jag är grym!
Snart ska jag åka till min kära konfirmation. Jag ska krama Emma och så.
Först ska jag bara smälta all bulldeg jag just ätit med hjälp av soffan.
Sen ska jag dessutom träffa Linnéa znyggiz.
Vardagen fungerar. Dagarna flyter på. Jag mår bra nu. Det gör dock inte min mage men det hör inte till saken.
Nu ska jag lägga mig ner och förbarma mig än en gång över att Kanal 5 har tagit det jävla beslutet att inte sända Sjunde Himlen på vardagar! Vem fan kan klara sig utan det varje dag!?
Jag tror jag ska skicka ett klagomail någon gång.

Simma lugnt! (för att välja ett töntigt slut)

Ellen. (OBS! OBS! ingen kärleksförklaring jag lovar (eller jag tror i alla fall inte det) OBS!)

Så här är det. Så här är det som fan.
Kalla det vad du vill.
Jag kallar det för sanningen.
Just nu. Hela tiden. Bara för mig.
Och fortfarande pratar jag i gåtor.

Vad jag än gör så tänker jag på dig.
Nästan. I stort sett hela tiden.
Så fort jag bara säger eller tänker något om dig gör det ont.
(Men gillar dig gör jag ju inte. Verkligen inte. Tro inte det.)

Och allt jag vill är att du ska se mig.
Bara lite.
Så där som jag vet att du ser andra. Du kan ju se det bra hos folk.
Men inte hos mig.
(Så smart är du inte. Det ska du fan ha klart för dig.)

Gud, vad jag vill strypa dig och döda allt som är bra i dig.
Så slipper jag tänka på dig hela tiden. Ständigt ha dig närvarande, trots att du egentligen är så långt bort.
Så kan du väl ge mig en enda anledning till att hata dig.
Och nej jag orkar fan inte sitta här längre och vänta på att någonting ska hända och att det ska ändra på sig. Jag orkar inte tro att du kanske, kanske någon gång ringer.
Eller skriver till mig.
(Så du kan väl bara lämna mig och min uppdateringsknapp ifred så att jag kan få fortsätta
att sitta här och hoppas i smyg på ett nytt mottaget meddelande från dig).






När jag skaffar en ny dagbok som är linjerad ska jag försöka göra det där som man brukar prata om. Försöka styra upp mitt liv.
Helt bokstavligt börja prata för mig själv istället.
Just nu behöver jag bara någonstans att skriva. Ingen behöver kommentera. Ingen behöver egentligen förstå. Jag vill bara skriva.

Ellen på nätterna

I förrgår tryckte jag upp den här bloggsidan, och satte mig med nyfunnen ispiration och skrivarglädje till rätta i min stol för att skriva ett långt och ljuvligt blogginlägg som skulle vara så där speciellt intellektuellt och intressant.
Men så fort jag kom in till inläggen så bara tappade jag det. Det fanns inte en liten jävla gnutta inspiration någonstans och jag blev så deprimerad efter två timmar av icke-skrivning att jag gick och la mig istället.
Nu har jag drabbats av det igen.
Jag tror det är bloggar-syndromet. Jag blir senil och dement och vafan som helst så fort jag kommer in på bloggsidan nu. Någon spärr som vägrar låta mig skriva det jag vill.
Trist.

Och jag har läst texter av en människa jag aldrig skulle våga ta kontakten med nyligen. En som jag tror jag förstår.
Så där jättemycket.
Som skriver underbart och har känslor som liknar mina.
Jag vill bara prata med personen.
Men jag kan inte (förstås förstås typiskt), av en enda anledning.
Och jag förstår inte varför det här tar upp så mycket av mina tankar nu. Och varför det gör så ont att den här människan är som jag.
Jag är så jävla rädd för något. Jag hatar det.
Och så vill jag skriva som personen gör, som jag alltid vill (och människan är precis lika felfri med alla sina fel och brister på de rätta ställena som en annan jag känner).

Åh är det inte underbart att jag pratar ut så här men samtidigt inte avslöjar någonting?
Göttans att snacka i gåtor är det.
Nu är jag sjukt hungrig och jag har ätit bananer men det hjälper inte.
Godnattz.

Ellen citerar den där Jens igen.

Jag måste bara för sista gången få citera Jens Lekman.
Jag vill leva!! Friday night at the drive-in bingo.
Så bra. Så bra.
Läs och njut. (Okej jag tvingar er att läsa och njuta.)

We could fake our deaths to get insurance money
take on hippie names, I'll be Snowface you'll be Sunny
we could start a little farm with little white bunnies
just cause watching them copulate is very funny
there's a cow and an ostridge - just waiting for you
a glass of apple cider - just waiting for you
the smell of 1952 - just waiting for you
and all I'm doing here is just waiting for you

Jens har alltså skrivit en låt om den svenska landsbygden och om bingo.
Han är så jävla bra.

Gud vad jag upprepar mig själv men ja ni får stå ut.

Ellens låtlista för tillfället som hon tycker att alla ska lyssna på.

Okej, jag har aldrig gjort en låtlista på bloggen, och jag inser nu att det är ju värsta bra grejen att göra.
Det här är några av de låtar jag är helförälskad i för tillfället, och som jag tycker att alla som har möjlighet och alla som litar i alla fall lite på min musiksmak ska lyssna på.
Håll i er nu då!!!!!

Teddybears Sthlm feat. Paola - Yours to keep <--- bästa låten för tillfället, LYSSNA.
Rolling Stones - Paint it black
Jens Lekman - Friday night at the drive-in bingo
Smokey Robinson - I gotta dance to keep from crying
Morrissey (surprise!) - Why don't you find out for yourself
Kate Nash - Foundations
Doktor Kosmos - Blåvita Flingor
The Concretes - Song for the songs
Feist - 1234

Ellen och reklampauserna

Jag sitter för tillfället och väntar på att Desperate Housewifes ska börja igen. Försöker i reklampauserna skriva en hemsk svenskauppgift som bara inte går framåt. I den senaste reklampausen då jag kom tillbaka till datorn igen, hade Alice skrivit det här:

aliss säger:
JAG DÖOEEER, MANNEN!
aliss säger:
HAHA, du är inte här och det är kul, för då kan jag skriva i princip vad som helst och sedan sticka härifrån när du läser det. Då slipper ja ta skiten.
aliss säger:
= höjden av tristess
aliss säger:
hejdå

Jag skrattar fortfarande.

Ellen är hemma igeeeeen.

Bibellägret kunde varit bättre.
Och det kunde varit sämre.
Jag stod ut i alla fall. Jag träffade två stycken som var bra på riktigt. Och helt ärligt är konfirmationsgruppen värd att utstå för det.
Nu är jag bara svinigt trött. Jag lyssnar på Oasis och Babyshambles och ska sova nuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu. (Var det förresten inte jag som rådissade Pete Doherty för typ två dagar sedan? Jaja, jag kan väl inte förneka att Babyshabmbles är bra längre, och jag får försöka bortse från att han som sjunger är blåst och kokainpuckad och så. Jaja, godnatt)

Ellen, it's the opposite of hallelujah, som fan.

Imorgon ska jag upp klockan sex på morgonen.
Sedan ska jag ska vara på Nils Ericsson-terminalen klockan 7.45 för att åka någon slags buss till Orust där jag ska läsa i en bibel mest hela tiden och sjunga om Jesus Kristus fram till söndag kväll.
Och vi ska äta sex gånger per dag. Fika och äta kaka.
Kanske skorpa om man har tur.
Jag ska ta med mig en låt jag tycker handlar om livet. Och en tandborste.
Och ett glatt humör förstås.

Ja, vi pratar om ett konfirmationsläger. Bibelläger. Sånger om Jesus Kristus-läger.
Go grej änna.
Jag gillar ju skorpor.

Ellen är inkompetent

Jag ska snart titta på Kobra som säger sig handla om "kulten kring Morrissey".
Intressant.
Och jag tänker på lökringar.
Och allt vad det innebär.

Jag blir inkompetent på allt efter en hel dag framför datorn.
Massera mig!

Ellen på Järntorget

Igår var jag på Järntorget med Alice och Klara och gick stödde Amnesty litegrann. Vi hälsade på min syster som stod och sålde kakor och vi gick en tipspromenad om dödsstraff i Kina. Sedan har vi skrivit under vykort som ska skickas till den kinesiska premiärministern om att vi i Sverige ogillar att de dödar människor.

Det var svinigt kallt och vi värmde oss för det mesta på några OS-ringar. Sedan sov vi hos Klara.

Det var fint.

Ellen och sockret

Åh. Nördigaste sidan. Bästa sidan.

www.dagensmuffin.se

Fan vad jag vill baka muffins idag. Ska kanske prova på ett par hallonmuffins med vit krossad choklad och valnötter? Eller Amerikanska kladdiga chokladmuffins? Marabou-muffins med fudgetäcke & Non Stop kanske?

Mmmmmmmmmmm, ge mig socker.

Ellen färgar igen

Jag har färgat håret igen.

Mörkbrunt den här gången.

Jag gillar fortfarande Jenni, imorgon ska hon klippa min lugg. Och jag ska försöka sova igen lite av all mist sömn i helgen.

Jag är lite gladare än jag brukar vara just nu.

Det vara bara det jag ville säga.
Kram och godnatt.

Ellens dagens fina.

Star Ship. säger:
Och jag saknar verkligen den tiden då vi brukade gå hem till varandra på skoldagar och när som helst och bara snacka skit och bajs. Och jag saknar hur vi tyckte att vi var så himla coola när vi åkte in till slottskogen vid kl sju, och jag saknar hur vi brukade vara så onyttiga tillsammans... och nyttiga. Jag saknar all den tid jag behöver med dig!

Jag saknar det med.
Fina Jenni.

Ellen tänker som fan

Jag är trött på roliga människor.
På såna där som är precis som man själv vill vara.
Såna där underbart smarta människor som alltid säger saker vid rätt tillfället och som har kolleN och helt enkelt är socialt genialiska.
Jag vågar påstå att de är de jobbigaste människorna som finns.
På grund av att man inte kan hata dem för någonting.
För man vill ju vara som dem.
Själv är man ganska trist och grådaskig och sitter mest och agerar beundrare.
För vad fan har man att komma med om man jämförs med dessa människor?

Allt för ofta tänker jag vad de här människorna skulle sagt om de var jag. För jag är ju ganska trist och grådaskig och det jag säger är säkert ointressant och tråkigt det med. Och mitt liv i sig är inte helt kul det heller. I alla fall inte när man tänker på....

Att bara tänka så här hela tiden är sjukt tröttsamt.
Det pågår konstant i mitt huvud, och det äter snart upp mig inifrån. Orkar inte tänka och analysera och ifrågasätta allt och alla.
Man - eller snarare jag - skulle behöva släppa allt det där och sluta jämföra sig.
Sluta se upp till så jävla många andra, och typ, jagvetinte, hitta sin inre styrka eller whatever.
Men vad ska man - egentligen - göra åt saken? När det rör sig om personer man gillar så himla mycket att man inte vet vad man ska göra.
Är det avundsjuka det handlar om? Eller vad?
Är det enda man vill att de ska gilla en lika mycket som man gillar dem?

Aaah, det här blir bara konstigt och flummigt.
Jag kan inte sätta ihop det till något normalt, men jag måste bara få ventilera lite.
Ja, nu ska jag i alla fall gå och lägga mig. Och försöka att sluta tänka.
Godnatt.

Ellen och Chocken

Igår såg jag Håkan Hellström gå in på en 7eleven på Järntorget med en systempåse.
Jag fick Chocken med stort C och stod och fånstirrade tills han kom ut igen och försvann in på Andra Långgatan.
Så fint.
Han såg jättebesvärad ut. Men.

Sedan smsade min syster vid två på natten och berättade att hon var på samma ställe som Håkan och hade hängt med honom några timmar.
Vi gillar att han bor i Göteborg.
Någon har sagt att han ska flytta till Stockholm, men helt ärligt, Håkan, Stockholm blir aldrig din stad.

För övrigt har jag sett This is England igår och den var bra och jag grät som jag alltid gör. Jag är verkligen den blödigaset människa jag känner (med tanke på att jag kan gråta när någon vinner Fear Factor eller när Mr Camden pratar förstånd med sina barn).
Och jag har blivit grym på att göra chai-te, så om någon någon gång vill ha lyxteet nummer 1 så ska ni kontakta mig.

Jag ska måla äpplen till bildlektionen imorgon nu. Fräsigt.

Ellen skriver om att skriva

Alltså stackars min blogg.
Den får verkligen lida för att jag är så oinspirerad nu för tiden.
Jag gillar verkligen min blogg. Men det är något som liksom... sitter ivägen för att jag ska ta steget och skriva.

Och det absolut ointressantaste som finns är att skriva om att man inte skriver, och defintivt att skriva om att skriva om att man inte skriver. Och så vidare.
Så nu tänker jag hoppa över det så gott det går.

Just nu sitter jag och kämpar med att min last.fm ska bli uppdaterad.
Belle and Sebastian - Stay loose är en låt som man borde lyssna på lite oftare. Och Jens Lekman är en person som jag kanske skulle prata om lite mer sällan. Men han är så jädrans bra att jag måste få utlopp för det på något sätt.

Har varit på min konfirmation idag, och där finns ett antal människor som är... låt oss säga nästan lika ointressanta som när man skriver om att man inte skriver.
Och lite smått irriterande.
Men annars är det helt okej. Jag har fått en egen bibel nu också så nu känns det ganska bra.

Nu ska jag gitta till Olivias nya lya och äta godis. Lyssna lite mer på Belle and Sebastian och prata lite mer om Jens Lekman.
Och så får ni visa på något sätt att ni vet att morrisseyärintebög.blogspot.com lever igen.
I faderns och sonens och den heliga andens namn.
Kram och hejdå!

Ellen är färdigfärgad

Så här blev det! Som jag sagt så många gånger innan, så blev det inte så mörkt jag ville. Jag trivs dock helt okej i det, trots att jag inte gillar att vissa tycker det ser ut som min gamla hårfärg, som var typ historiens tråkigaste.

Jag ska läsa Flugornas herre och lyssna på Kapten Röd nu.
Idag börjar dansen igen.

OCH IMORGON ÅKER JAG TILL FALKENBERG! <333

Ellens egokortischar

Egofoton var ett tag sen.

Här är två stycken som är otroooligt omsorgsfullt utvalda av mig.

Håll till godo.

.

Om en timme drygt färgar jag håret brunt btw. Intressant.

Ellen... ATJOO (att stava att man nyser är bland det svåraste som finns.)

Jag nyser på allt och alla och nyste nyss på tangenterna. Igen.
Är typ sjuk och har varit hemma från skolan och har gjort så lite som ingenting idag.
Elin, Kajsa och Mimmi kom och invaderade mitt hus för att överraskningsträna på vår NO-redovisning, annars har det varit jättedött.
Jens Lekman var på Bengans idag och jag var inte där. Det skär i hjärtat.
Jag och Jenni avgår från orkestern i en termin också. Nu är det officiellt.
Snart ska jag nysa lite på Top Model.

Hälsa på mig någon gång!
Och Alva. Om du läser det här ska vi ses snart.
Och ni som har mage att inte ringa mig på ett halvår eller något, härmed är ni jättetvingade att ringa!

Puss.

Ellen går på Liseberg

Efter det här sommarlovet har min blogg varit lite halvdöd. Minst sagt.
Men så var det någon som tydligen tyckte om min blogg. Och som fortfarande läser den. Så jag tänkte att ja - kanske skulle jag ta mig i kragen och börja igen.

Igår var jag på Liseberg och tittade på Håkan Hellström, så nu vet alla som inte visste det innan det.
Det var mycket människor och folk stod och piskade sina dreadlocks i ansiktet på mig, och dessutom så verkade det som att alla rökare på hela Liseberg ville göra livet lite surare för mig, så att alla ställde sig i en ring runt mig och blåste rök rakt på oss.
Men annars var det helt bra.
Jag träffade Tintin och Alice och dem gillar vi - alla som inte visste det heller vet det nu. Jag skrek och skrattade och grät och var glad.
Tyvärr har jag olidligt ont i halsen och varje gång jag nyser tror jag att den ska gå sönder. Dessutom är jag ensam i huset och har sagt hejdå till två av de bästa människorna i världen och jag är ganska sjuk och dricker te.

Jag hoppas alla mår bra.
Snart ska jag köpa en kalender och ordna upp mitt liv lite.
Dessutom vill jag ha ett par hörlurar och två par kinaskor.
Godnatt.

PS. Om ni träffar mig snart får ni påminna mig att visa en inspelning på min mobil. Ni kommer dö. Den är så fin.

PSS. Jag vet att PS i en blogg är det värsta som finns. Förlåt om jag gjorde någon besviken med detta. Godnatt igen!

Ellen friskis&svettar

Igår var jag på Friskis&Svettis för andra gången i mitt liv.
Idag ska jag dit den tredje, fast själv den här gången (om inte någon vill följa med??).
Jag känner mig bara ytterst nyttig (med några många undantag).

Jag lyssnar på Håkan Hellström för att jag ska se honom på fredag och Jens Lekmans nya skiva är skitbra.
Annars händer det inte så mycket.

Jag vill bara skrika ändå.

Ellens dagens sms

Sms från Olivia när hon står på Marklandsgatan:

"27-aug-2007 16:03
Jag dör. En kille sneglade på mig och försökte bita sexigt i en kexchoklad. Om tio minuter går 95an."

"27-aug-2007 16:10
SVARA! Jag dör av att hålla mig för skratt så här länge!
Har låtsats kisa mot molnen fem gånger. Jag tror att han tror att han lyckats charma mig. HJÄLP!"

Ellens födelsedag och te

Hej och hå, idag är det min födelsedag och då är vi glada!

Jag har just suttit och druckit ett av mina nya teer ute, och pratat med mamsen. Jag ska konfirmera mig i Domkyrkeförsamlingen är det nu bestämt.
Det blir bra, får man hoppas.

Tack Mimmi, Kajsa, Elin, Kicki och pappa för teet jag fått! Nu har jag så det räcker för ett år. Minst! Jag är helt jätteglad.
Men alltså. Om det nu råkar vara någon annan som kanske köpt te åt mig, får jag be er att ni behåller det för er själva, eftersom det kommer bli svårt att dricka upp ett kilo te själv.

Här bör nämnas att jag faktiskt har fått en asproffsig tekopp och en specialutvecklad terörare i glas OCH en egen tekupa idag med.
We like it!

Nu ska jag sätta mig och vänta på att klockan ska bli kväll och jag ska få äta mammas olivbullar och hemgjorda falafel.
Hejsvejs och hejdå!

Ellens önskelista - 07

Ett lager av te
En Ipod
Ett nedladdningsprogram
Att Olivia får lägenheten vid Frölunda Torg
Musikkoll

Ellens jenni <3

Jennijennijenni

jennijennijennijennijennijennijen

nijennijenniJENNI.

Du förstår inte. Jag gråter. Kom tillbaka från Danmark NU!

Ellen

Humörsvängningar i mitt hjärta.

Den där människan som någon dag för längelänge sedan uppfann att man var tvungen att ändra humör 14 000 gånger per dag skulle jag vilja skaka hand med. Verkligen.

Jag blir så avgrundsledsen då och då. Jag tror till och med att det kan bero på en enda person -vilket är helt vrickat - eftersom den personen inte har gjort ett dyft. Sedan är jag på tipptopphumör och livet leker och jag är bra och du är underbar och solen LYSER. Och detta bara på grund av en person. Som inte lyft ett finger.

Detta är inte ens en dåligt döljd kärleksförklaring. Det handlar inte om det. Jag vet inte riktigt vad det handlar om helt jävla ärligt. Jag är bara så... trött.
Och varför känns det som att jag har skrivit ett identiskt inlägg för ett tag sedan?

Den där människan som någon dag för längelänge sedan uppfann att man var tvungen att ändra humör 14 000 gånger per dag kan ta sina humörsvängningar och stoppa upp i röven tycker jag.
Godnatt.

Ellen minns

Olivia min vän. Du hade inte glass i näsan.

Bara för att jag har så tråkigt just nu tänker jag tvinga mig själv att komma ihåg vissa stunder då jag skrattat så jag hållit på att dö - mest för att inte gå under av tragiskhet och depression just nu.

Tyvärr kommer jag inte på så många konkreta exempel. Typ bara när jag var i Malmköping (där alldeles för många citat som skulle kunnat bli klassiska glömdes bort), då Olivia utbrister:
"JAG HAR GLASS I MIN NÄSA ELLEN KOLLA HAHAHA GLASS!!! ...Ojnej, det var visst snor..."

Eller på Koster då den jävla engångsgrillen inte tändes, och jag och Mimmi fick peppra med tvåhundra tändstickor och en hel kartong för att få den att brinna. Och när hon tappade en bricka hon skulle tvätta i havet och fick hoppa i och hämta den.
.

Eller när Jenni nös och fes samtidigt. Det var kul.
.

Och när tre stycken hoppade på mig på Donsö när jag var skittrött och Mimmi tog bild. Jag minns, jag minns.
.
Jag minns också de otaliga energiska msn-konversationerna med Olivia som slutat med att jag suttit och gråtit av skratt. Jag har en sparad på datorn från förra hösten, då vi diskuterade om jag kunde komma till Uppsala, men gled in på ett sidospår:

Kungen säger:
det skulle ju gå om två eller tre veckor...seriöst

olivia säger:
mm, jag funderade på novemberlovet, men då kanske vi ska upp till kiruna om det går för min farmor..

olivia säger:
asså, PLANERIIING

olivia säger:
jag dör på det

Kungen säger:
jag meeeeed!

Kungen säger:
om man bara kunde skippa all planering och göra det man fucking ska göra istället.

olivia säger:
det ska jag göra när jag blir större

olivia säger:
jag ska bli boheeem

Kungen säger:
jag ska ocksååå. jag ska vara en "fri människa" och gå runt barfota och ha för korta slitna byxor
.

olivia säger:
oooo, vad vi ska vara free spirits och bara låta moder jord förse oss med allt vi behöver och typ sluta med pengar och.. och..jag blir helt till mig

Kungen säger:
och vi ska bara äta råa grönsaker och frukt som fått falla själv

olivia säger:
oooh, ja

olivia säger:
och typ stå och sälja våra makrobiotiska grönsaker och fallfrukt på nåt torg. "betala i kramar och goda tankar".

Kungen säger:
och vi ska inte bry oss om VÄRLDSLIGA saker som kläder

olivia säger:
neeej, vi går runt och bejakar våran animalistiska sida

olivia säger:
NAKNA!
.
Kungen säger:
....jag kommer inte på någon bra slutreplik på det.

Jag funderar på att spela Sims men det känns nästan FÖR ensamt. Eller så skiter man i att det gör det och spelar ändå. Ja det gör man.

Jag har ett myggbett i armvecket och längtar efter Way out west. Och så saknar jag alldeles för många människor. Kom och köp tårta med mig!

Ellen älskar

Tonight I have to leave it - Shout Out Louds

Jag brukar inte fastna för låtar första gången jag hör dem. Det brukar krävas ett antal lyssningar för att jag ska höra hur bra den är, höra det där speciella. Den här låten är ett av få undantag. Första gången jag hörde den grät jag. Det är en bra första reaktion, enligt mig. På något sätt betyder det att man verkligen gillar musiken. Helt uppriktigt.

OCH JAG SKA SE SHOUT OUT LOUDS LIVE!! JAG SKA JAG SKA JAG SKA!

Ellens gårdagens drama

Jag kanske ska på Way Out West!!! Kanske kanske kanske. Fyfarao vad underbart om jag kan gå.

Bara jag har råd, och om min preliminära konsertkamrat inte drar sig ur. Ååååh, jag hoppas!

Nu är mamma och pappa på sin cykelsemester. De åkte igår, så just för tillfället är jag själv här hemma.
Ganska intressant faktiskt. Jag har pappas Ica-kort. Och i stort sett alla möjligheter att göra saker jag annars inte får (...trots att det sträcker sig till att typ spela musik högre än vanligt och... äta kladdkakssmet utan att gömma skålen). Jag ska handla snart eller sen.

Jag tror att jag gillar det här. Snart ska jag till Kajsa.

Igår, efter att jag ätit det godaste jag någonsin ätit på en restaurang på Emo-Emils födelsedag, åkte jag hem till Jenni för att slippa sova ensam. När vi skulle till Filmtajm någon gång innan elva stod jag och dansade i en hiss till Säkert! och Jenni tittade på, och plötsligt så stannar hissen. En halvmeter från bottenvåningen. Och vad vi än gör så rör den sig inte.

Medan jag sitter och hysteriskrattar försöker Jenni prata med en man i taket och säga att vi sitter fast på Gitarrgatan 3, och sedan får vi sitta i trekvart och vänta på att en gubbe skulle komma och hjälpa oss ut.

På något sätt skulle det varit lite mer acceptabelt att fastna mellan två våningar, för då är det ändå ganska klaustrofobiskt, men nej, detta var 50 centimeter ovanför golvet, och jag tror att den där gubben fnissade ganska mycket.

Dagens drama, i vilket fall.

Nu tänkte jag göra falafel innan jag åker till Kajsa. Hejsvejs.

Ellens dagens felskrivning

E; säger:
Men nu får du berätta om din vecka! jag känner mig alldeles för emo.

E; säger:
ego*