Ellens gårdagens drama

Jag kanske ska på Way Out West!!! Kanske kanske kanske. Fyfarao vad underbart om jag kan gå.

Bara jag har råd, och om min preliminära konsertkamrat inte drar sig ur. Ååååh, jag hoppas!

Nu är mamma och pappa på sin cykelsemester. De åkte igår, så just för tillfället är jag själv här hemma.
Ganska intressant faktiskt. Jag har pappas Ica-kort. Och i stort sett alla möjligheter att göra saker jag annars inte får (...trots att det sträcker sig till att typ spela musik högre än vanligt och... äta kladdkakssmet utan att gömma skålen). Jag ska handla snart eller sen.

Jag tror att jag gillar det här. Snart ska jag till Kajsa.

Igår, efter att jag ätit det godaste jag någonsin ätit på en restaurang på Emo-Emils födelsedag, åkte jag hem till Jenni för att slippa sova ensam. När vi skulle till Filmtajm någon gång innan elva stod jag och dansade i en hiss till Säkert! och Jenni tittade på, och plötsligt så stannar hissen. En halvmeter från bottenvåningen. Och vad vi än gör så rör den sig inte.

Medan jag sitter och hysteriskrattar försöker Jenni prata med en man i taket och säga att vi sitter fast på Gitarrgatan 3, och sedan får vi sitta i trekvart och vänta på att en gubbe skulle komma och hjälpa oss ut.

På något sätt skulle det varit lite mer acceptabelt att fastna mellan två våningar, för då är det ändå ganska klaustrofobiskt, men nej, detta var 50 centimeter ovanför golvet, och jag tror att den där gubben fnissade ganska mycket.

Dagens drama, i vilket fall.

Nu tänkte jag göra falafel innan jag åker till Kajsa. Hejsvejs.