Ellen älskar

Tonight I have to leave it - Shout Out Louds

Jag brukar inte fastna för låtar första gången jag hör dem. Det brukar krävas ett antal lyssningar för att jag ska höra hur bra den är, höra det där speciella. Den här låten är ett av få undantag. Första gången jag hörde den grät jag. Det är en bra första reaktion, enligt mig. På något sätt betyder det att man verkligen gillar musiken. Helt uppriktigt.

OCH JAG SKA SE SHOUT OUT LOUDS LIVE!! JAG SKA JAG SKA JAG SKA!

Ellens gårdagens drama

Jag kanske ska på Way Out West!!! Kanske kanske kanske. Fyfarao vad underbart om jag kan gå.

Bara jag har råd, och om min preliminära konsertkamrat inte drar sig ur. Ååååh, jag hoppas!

Nu är mamma och pappa på sin cykelsemester. De åkte igår, så just för tillfället är jag själv här hemma.
Ganska intressant faktiskt. Jag har pappas Ica-kort. Och i stort sett alla möjligheter att göra saker jag annars inte får (...trots att det sträcker sig till att typ spela musik högre än vanligt och... äta kladdkakssmet utan att gömma skålen). Jag ska handla snart eller sen.

Jag tror att jag gillar det här. Snart ska jag till Kajsa.

Igår, efter att jag ätit det godaste jag någonsin ätit på en restaurang på Emo-Emils födelsedag, åkte jag hem till Jenni för att slippa sova ensam. När vi skulle till Filmtajm någon gång innan elva stod jag och dansade i en hiss till Säkert! och Jenni tittade på, och plötsligt så stannar hissen. En halvmeter från bottenvåningen. Och vad vi än gör så rör den sig inte.

Medan jag sitter och hysteriskrattar försöker Jenni prata med en man i taket och säga att vi sitter fast på Gitarrgatan 3, och sedan får vi sitta i trekvart och vänta på att en gubbe skulle komma och hjälpa oss ut.

På något sätt skulle det varit lite mer acceptabelt att fastna mellan två våningar, för då är det ändå ganska klaustrofobiskt, men nej, detta var 50 centimeter ovanför golvet, och jag tror att den där gubben fnissade ganska mycket.

Dagens drama, i vilket fall.

Nu tänkte jag göra falafel innan jag åker till Kajsa. Hejsvejs.

Ellens dagens felskrivning

E; säger:
Men nu får du berätta om din vecka! jag känner mig alldeles för emo.

E; säger:
ego*

Ellen träffar Andrea

Surprise.

Idag ska jag träffa Andrea. Yes I will. Eller. I praktiken har vi redan träffats, men det var av en sjuk slump i Haga, då båda Oliviorna var med dessutom. Men idag ska vi träffas. Och dricka te.
Jenni fyller dessutom 14 idag, så nu ska jag åka och hälsa på henne innan. Hon har köpt en adidaströja, så jag ska titta.

Sedan åker Olivia imorgon, tillbaka till Uppsala. Hon ska försöka flytta till Göteborg till hösten. Börja på Shillerska och bo i kollektiv. Vi har varit och satt upp bostadssökande-lapp på Hagabion, jag hoppas innerligt på att det ska funka. Vi har suttit och sökt på stora oljetankar, köl och vrak i två dagar. Så sjukt jävla läskigt, jag har sparat ner de allra vidrigaste bilderna. Jag ska visa snart.

Idag kommer mina päron hem också. Och jag får träffa Agnes. Men sol kan det tamejtusan inte vara ute. Det har tydligen varit minst sol i Göteborg i hela Sverige den senaste månaden.
Jaja. Jag mår bra - ändå.

Det vägrar funka att skriva rubrik. Fan. Men. Ja. Ellen nostalgiar i alla fall.


Jag vet, jag har försummat bloggen alldeles för mycket. Förlåt, kära läsare! Om det är någon som inte misst hoppet fullkomligt så läser ni det här.

Jag inser nu också att jag aldrig visade bilder från Kroatien, och nu är det liiite för sent. Olivia står i köket nu också och tittar på sin nya tekanna, så jag måste skynda mig.

Jag fick dock plötsligt en nostalgichock och var tvungen att titta på bilderna igen, och är nu bara tvungen att lägga upp de här två bilderna, från när jag och mamma åkte ut från Dubrovnik och utforskade Kroatien, på en moppe.

De där hjälmarna alltså, har aldrig sett något mer osmickrande (mamma är snygg i den dock). Jaja, nu ska jag kolla på Olivias nyklippta lugg. Hejsvej.