Ellen stalkas

Jag kan glatt meddela att jag inte dog.

Trots att jag känner mig väldigt död för tillfället. Jag har nu varit vaken i nästan 18 timmar. Mina ögon svider och jag vinglar runt med känslan av att jag fortfarande åker skidor.
Efter sömntablett sov jag i tre timmar inatt, och hela morgonen kändes dimmig och overklig. Konstigt nog är jag mer trött nu än vad jag var då.

Jag har inga bilder från skidbacken eftersom jag inte vågade ta med mig kameran dit. Alla bilder jag tog ser istället exakt likadana ut, från samma vinkel på samma objekt: Kajsa och Mimmi som sitter i sätet bredvid mig i bussen och försöker att täcka sitt ansikte för kameran. Spejsigt.

Jag trillade bara en enda gång idag, jag känner mig ytterst stolt. Jag var dock en av de långsammaste och jag åkte tantåkning tvärs över hela backen och tillbaka för att inte åka för fort. Jag åkte dessutom sittlift för första gången i mitt liv, och jag fick en så stor chock att det var så högt över marken att jag fick panik.

Det känns som att det är fucking 60 meter ner till marken, och det enda jag kan tänka på när jag sitter där är hur ens ben skulle sticka ut på konstiga sätt om man trillade ner. Vilket resulterade i att jag satt och tittade upp mot himlen hela vägen upp.
Jag fastnade inte heller i liften, jag tappade inte stavarna och jag bröt inte av någon skida.

Efter ett tag så märkte jag dock att jag hade fått två stalkers efter mig. Två invandrare på 25 + följde efter mig i sammanlagt tre timmar! Så jävla gross. De log jättejätteläskigt, och de tog uppenbart samma liftar och åkte på samma ställen i backen som jag gjorde.

Jag ställde mig och "undersökte" min pjäxa en gång i början av en backe för att se hur de skulle reagera. Den ena åkte långsamt ner en bit i backen och ställde sig där, medan den läskigaste av dem stod bakom oss och log och stirrade på oss. Till slut åkte de iväg, och när jag, Camilla och Felicia ansåg att kusten var klar åkte vi ner.

Då visar de sig att de i själva verket bara gömt sig för oss längre ner i backen, och att de började följa efter oss igen!

Den gången jag trillade så kastade en av de en snöboll på mig. Jag hade det stora modet till att skrika "Vad fan är ditt jävla PROBLEEEM?" till honom. Och det sista jag gjorde var att peka fingret åt dem. Jag vet inte riktigt om killen fattade vad jag menade för han log och vinkade tillbaka.
Vilka människor med ickeliv det finns. Uh.