Ellen väntar

Det känns lite ovant att inte ha skrivit på fem dagar. Nu kommer jag knappt ihåg själv vad jag gjort den senaste veckan.
Jag sitter för tillfället på en dampig dator i skolan och väntar på att mitt utvecklingssamtal ska dra igång. Texten jag skriver visas cirka tre minuter senare på datorn, så den är helt fucked up.
Jag har aldrig gillat utvecklingssamtal, på något sätt är det obehaglligt även om man får beröm. Vad gör man på ett utvecklingssamtal liksom? Det är bara läraren som pratar, ibland säger föräldern något, men själv sitter man bara och typ ler och tittar ut genom fönstret.
Jag brukar pilla av nagellack, riva på mina byxor eller göra något annat väldigt intressant medan läraren sitter och lägger huvudet på sned och pratar om ens kunskaper och okunskaper.

Ja, Ellen måste lära sig att BEGRÄNSA sig. Det hon skriver är flera miljoner sidor, och hon behöver inte ha så höga krav på sig själv. Men hon har ett väldigt go och är envis, men det tycker inte matteläraren för hon tar inte för sig lika mycket av extrauppgifter som hon gjorde förut. Är det så att hon bara sitter och gör lätta uppgifter och inte ANSTRÄNGER sig?

*Ellen pillar på sina byxor*

(Och så kan jag meddela att Photostoryn är klar, inte fantasyn, tyvärr. Och nej, jag tänker inte berätta något roligt jag har gjort den här helgen, eftersom jag inte har gjort något roligt den här helgen. Mina ögon är fyrkanter, you bet!)