Ellen tänker som fan

Jag är trött på roliga människor.
På såna där som är precis som man själv vill vara.
Såna där underbart smarta människor som alltid säger saker vid rätt tillfället och som har kolleN och helt enkelt är socialt genialiska.
Jag vågar påstå att de är de jobbigaste människorna som finns.
På grund av att man inte kan hata dem för någonting.
För man vill ju vara som dem.
Själv är man ganska trist och grådaskig och sitter mest och agerar beundrare.
För vad fan har man att komma med om man jämförs med dessa människor?

Allt för ofta tänker jag vad de här människorna skulle sagt om de var jag. För jag är ju ganska trist och grådaskig och det jag säger är säkert ointressant och tråkigt det med. Och mitt liv i sig är inte helt kul det heller. I alla fall inte när man tänker på....

Att bara tänka så här hela tiden är sjukt tröttsamt.
Det pågår konstant i mitt huvud, och det äter snart upp mig inifrån. Orkar inte tänka och analysera och ifrågasätta allt och alla.
Man - eller snarare jag - skulle behöva släppa allt det där och sluta jämföra sig.
Sluta se upp till så jävla många andra, och typ, jagvetinte, hitta sin inre styrka eller whatever.
Men vad ska man - egentligen - göra åt saken? När det rör sig om personer man gillar så himla mycket att man inte vet vad man ska göra.
Är det avundsjuka det handlar om? Eller vad?
Är det enda man vill att de ska gilla en lika mycket som man gillar dem?

Aaah, det här blir bara konstigt och flummigt.
Jag kan inte sätta ihop det till något normalt, men jag måste bara få ventilera lite.
Ja, nu ska jag i alla fall gå och lägga mig. Och försöka att sluta tänka.
Godnatt.