"Klappa händerna
Finns det verkligen människor som är så trygga i sig själva, så helt obesvärade, att när de är på konsert och bandet signalerar till publiken att klappa i takt, att de då kan klappa utan att tänka för sig själva: Jag klappar nu, här står jag och klappar, klappar alla de andra också? Okej, bra, de flesta klappar, men vänta, det känns som om klappandet håller på att mattas av - ska jag sluta klappa nu? Det känns som om jag klappar lite för hårt, men hur/när ska jag sluta? Tre klappningar till och så slutar jag. Okej, sista klappningen. Klapp.
Färdig."
Från "Mitt liv som vanlig", Amy Krouse Rosenthal
2 kommentarer:
Hihi, jag tänker också så...
Skönt att veta att jag inte är den enda!!
Om man lägger energi på att tänka så på en konsert så kan inte konserten vara speciellt bra, om så vore så går man helt upp i euforikänslan och skiter fullständigt i om man är den enda som står upp och tokklappar i otakt med ett fånigt leende på läpparna. Anser jag :)
Skicka en kommentar