Hej jag heter Ellen och lider definitivt av humörsvängningar.
Jag suddade just ut ett långt blogginlägg som bara blev en lång klagan över hur mina känslor är i totalkaos för tillfället. Jag skulle kunna skriva om det, men väljer nu att göra det lite kortfattat.
Ja, jag tror hela jag åker berg- och dalbana för tillfället.
Ena sekunden känns det som att jag har världens bästa liv. Jag har inget att klaga på och allt går verkligen superbra, för vi lever i en vacker värld - eller hur?
Nästa sekund är jag på botten igen, och vill gå och gömma mig under sängen.
Det där är ett känsloläge som kommer allt mer och mer nu, och det är ytterst olägligt när sommarlovet är på intågande och då MÅSTE man vara glad för då ska allt vara så jäkla kul och man ska uppleva flera år på två månader. Jag känner mer och mer att bara skriva ett långt emoinlägg på lunarstorm i min olästa "blogg" om hur ingen gillar mig och att ingen förstår sig på mig (och sedan göra något litet PS där nere om hur mycket alla mina kompisar som stöttar mig betyder).
Jag vågar inte säga för mycket om detta egentligen, för när som helst kan allt detta liksom släppa och lämna en lycklig Ellen kvar, som om någon vecka deletar det här inlägget. Som inte alls förstår vad jag pratar om här, för jag kan säga att jag haft kanske tre eller fyra olika sinnesstämningar bara under tiden jag skrivit detta.
Då kanske ni förstår vad jag menar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
summertime - the roughest time som Jenny Wilson säger...
Haha , jag kan kommentera! men naturligtvis bara på din data. haha, men ändå! :D
Jag vet att jag låter tråkig men jag tror det hör din ålder till med "emotional rollercoasters" (ja, finns låtar om det). Jag känner igen mig nämligen.
naaw, stackars ellen <3 :/
har du lunarstorm föresten? va heter di då? :P puss<3
Kan ju säga att jag kännt precis likadant. Anledningen till att jag inte känner sålänge är inte god. Det lät ljust förr, men.. det blir ju alltid mörkt förr eller senare, som du märkt.
Skicka en kommentar