Ellen, kanelbullarna och konsekvensen

Tjenixxen.
Idag har jag ätit fjorton miljoner kanelbullar som jag gjorde hemkunskapen idag.
Jag mår illa. Punkt.
Men jag slipper nu äta något annat så det är ju positiiiiiivt.
Idag har vi kollat på genomskärningar av penisar, skrivit om kondomer, p-stavar och klamydia och annat intressant på NO:n.
Nästa vecka ska vi jobba med alkohol, narkotika och tobak också.
Och jag har ett starkt VG i gympa fick jag veta igår. Jag är grym!
Snart ska jag åka till min kära konfirmation. Jag ska krama Emma och så.
Först ska jag bara smälta all bulldeg jag just ätit med hjälp av soffan.
Sen ska jag dessutom träffa Linnéa znyggiz.
Vardagen fungerar. Dagarna flyter på. Jag mår bra nu. Det gör dock inte min mage men det hör inte till saken.
Nu ska jag lägga mig ner och förbarma mig än en gång över att Kanal 5 har tagit det jävla beslutet att inte sända Sjunde Himlen på vardagar! Vem fan kan klara sig utan det varje dag!?
Jag tror jag ska skicka ett klagomail någon gång.

Simma lugnt! (för att välja ett töntigt slut)

Ellen. (OBS! OBS! ingen kärleksförklaring jag lovar (eller jag tror i alla fall inte det) OBS!)

Så här är det. Så här är det som fan.
Kalla det vad du vill.
Jag kallar det för sanningen.
Just nu. Hela tiden. Bara för mig.
Och fortfarande pratar jag i gåtor.

Vad jag än gör så tänker jag på dig.
Nästan. I stort sett hela tiden.
Så fort jag bara säger eller tänker något om dig gör det ont.
(Men gillar dig gör jag ju inte. Verkligen inte. Tro inte det.)

Och allt jag vill är att du ska se mig.
Bara lite.
Så där som jag vet att du ser andra. Du kan ju se det bra hos folk.
Men inte hos mig.
(Så smart är du inte. Det ska du fan ha klart för dig.)

Gud, vad jag vill strypa dig och döda allt som är bra i dig.
Så slipper jag tänka på dig hela tiden. Ständigt ha dig närvarande, trots att du egentligen är så långt bort.
Så kan du väl ge mig en enda anledning till att hata dig.
Och nej jag orkar fan inte sitta här längre och vänta på att någonting ska hända och att det ska ändra på sig. Jag orkar inte tro att du kanske, kanske någon gång ringer.
Eller skriver till mig.
(Så du kan väl bara lämna mig och min uppdateringsknapp ifred så att jag kan få fortsätta
att sitta här och hoppas i smyg på ett nytt mottaget meddelande från dig).






När jag skaffar en ny dagbok som är linjerad ska jag försöka göra det där som man brukar prata om. Försöka styra upp mitt liv.
Helt bokstavligt börja prata för mig själv istället.
Just nu behöver jag bara någonstans att skriva. Ingen behöver kommentera. Ingen behöver egentligen förstå. Jag vill bara skriva.

Ellen på nätterna

I förrgår tryckte jag upp den här bloggsidan, och satte mig med nyfunnen ispiration och skrivarglädje till rätta i min stol för att skriva ett långt och ljuvligt blogginlägg som skulle vara så där speciellt intellektuellt och intressant.
Men så fort jag kom in till inläggen så bara tappade jag det. Det fanns inte en liten jävla gnutta inspiration någonstans och jag blev så deprimerad efter två timmar av icke-skrivning att jag gick och la mig istället.
Nu har jag drabbats av det igen.
Jag tror det är bloggar-syndromet. Jag blir senil och dement och vafan som helst så fort jag kommer in på bloggsidan nu. Någon spärr som vägrar låta mig skriva det jag vill.
Trist.

Och jag har läst texter av en människa jag aldrig skulle våga ta kontakten med nyligen. En som jag tror jag förstår.
Så där jättemycket.
Som skriver underbart och har känslor som liknar mina.
Jag vill bara prata med personen.
Men jag kan inte (förstås förstås typiskt), av en enda anledning.
Och jag förstår inte varför det här tar upp så mycket av mina tankar nu. Och varför det gör så ont att den här människan är som jag.
Jag är så jävla rädd för något. Jag hatar det.
Och så vill jag skriva som personen gör, som jag alltid vill (och människan är precis lika felfri med alla sina fel och brister på de rätta ställena som en annan jag känner).

Åh är det inte underbart att jag pratar ut så här men samtidigt inte avslöjar någonting?
Göttans att snacka i gåtor är det.
Nu är jag sjukt hungrig och jag har ätit bananer men det hjälper inte.
Godnattz.