Ellen smyger

Snart åker vi.

Om ungefär... *räknar på fingrarna*... tre och en halv timme åker tåget mot Uppsala. Och jag har inte packat än. Men det löser sig.

Idag var det först meningen att jag skulle gå hem efter bildlektionen som slutar vid elva. Sedan sade pappa att jag skulle gå hem halv elva istället. Då tänkte jag att det var lika bra att åka hem direkt efter idrotten som slutar tio. Och först idag tänkte jag att det var grymt onödigt att åka dit över huvud taget, men diplomatisk som jag är så åkte jag ändå dit, bara för att kunna säga hejdå till klassen innan lovet liksom.

Så kommer jag dit, och får veta att vi ska ha poängpromenad istället. Och jag ba nej jag tror inte det och åkte hem.

Så, efter att ha fått smyga in bakvägen in i skolan för att hämta ett arbete, så att inga lärare skulle märka mig, gick jag hem. Och det känns så jäkla skönt. Jag ska sova. Sådeså.

Ellens dagens missförstånd

Mimmi - kycklingar av filt säger:
Ellen... säger katten "hora" varje gång man räddar en kyckling??

Det är visst många som fastnat i kycklingstudsspelet som jag länkade till i förra inlägget. Jag förstår er. Mitt rekord är för övrigt 139 just nu. In all your faces liksom.
(Jag kan ju också säga att katten säger "hurra" varje gång en kyckling landar. Inte hora.)

Ellen glassar (för första gången i år)

JAG HATAR VÅR SVENSKAUPPGIFT!
Fantasy är det värsta, jobbigaste och mest uppfuckade skrivarämnet i hela hela världen.
Jag. kommer. inte. framåt.
Istället spelar jag det här spelet om och om igen. Varför ska det vara så beroendeframkallande?
Idag har jag vandrat runt (utan jacka och kavaj!) i stan med Hanna ett tag. Jag åt glass för första gången i år. Vi satte oss i Trädgår'n och pratade på en lite väl kall parkbänk. Vi har inte setts sen... vinterlovet, så det var ett tag sen.

Igår var jag med Elin i stan för att intervjua människor i klädaffärer om vårens mode, eftersom vi ska göra en artikel med valfritt ämne till Webba (och eftersom vi har inte superbra fantasi).
Och jag fattar inte. Om man säger att det tar högst en minut och de går med på det, då kan man väl i alla fall försöka anstränga sig och vara någorlunda trevlig? Man måste inte vara snorkig och uppnosig bara för att man råkar jobba på MQ.
Dessutom hade tre av fyra ingen koll alls på modet. Tjejen på MQ var mest "Eeeeh... *tittar åt höger*...grått är ju väldigt inne och...*tittar åt vänster*... pastellfärger är väl också stort...som varje vår...".
Skaffa er en modetidning, herregud!
Jaja, nu är det avklarat i alla fall. Vi skickade iväg ett mail till Ebba von Sydow också och på hoppas att hon svarar.
Det kommer hon inte göra.

Nu ska jag skriva svenska (spela spel).

Ellen måndagsspelar

Jag är originell och påpekar att det är vår.

Det är vår!

Verkar det inte som att alla blir lite gladare på våren? Jag blir det i vilket fall. Idag gick jag till orkestern istället för att cykla, bara för att kunna gå och lyssna på musik ett tag utan jacka (tyvärr var mina lurar paj, så lyckan blev inte fullständig, men fortfarande är det tanken som räknas).
Jag tror dessutom att jag har börjat gilla min orkester mer än vad jag gjorde förut. Kanske för att alla är så glada när det är vår. Eller för att jag är det... (orkestern är faktiskt inte så geeky som det låter). Hoppas vi får åka på den där jäkla RUM-festivalen nudå. Första lägret ever för mig, och poliskår-Lisa får inte följa med nästa år, så det måste hända nu.

Imorgon ska jag hjälpa poliskår-Lisa att spendera hennes pengar. Sweet. Jag kanske tvingar henne bjuda mig på mat. Bara för att jag går med på att vara sällskap liksom.

Nu ska jag plocka ur diskmaskinen. Svejs.

Ellen inflikar

Kan ju bara inflika att jag och Jenni inte joggade idag heller. Vi åt istället sisådär 4 våfflor var och satt sedan och diskuterade viktiga saker på en filt i min trädgård.
Bara för att fira våren liksom.

Och sedan kan jag ju inflika lite till att jag ska resa bort på fredag! To Uppsala, baby.
Äntligen får jag träffa höggravida Åsa, lilla Signe, Joel och kompis Olivia. Lovar peppra med bilder.
Nu ska jag...ehm.. äta bananer?

Ellen visar

Men shit, vilken bajskvalitet det blir med kameramobil i mörker. Men jaja, måste ju visa mina kompanjoner igår kväll. Kajsa till vänster och Carolina till höger.

Två minuter innan grodan dog.

Ellen fikar

Gud, nu är jag hemma och är shissetrött.
Min dag har sett ut på följande sätt:
Jag vaknar. Pratar i telefon med många (jag ringer alla förutom Kajsa, som ringde för att få tips om bloggen). Jag har inget att göra fram till 16.00, så jag ringer Johanna och pratar länge. Samtidigt ringer en Carina från Jerkstrands (jag trodde från början att det var någon som tjuvringde till mig, så jag lyssnade först inte på vad hon sade. Jag övervägde att skrika "skaffa dig ett liv", men jag bestämde mig för att spela med. Tur var väl det.) och säger att praoen är inställd! Bara för att hon pratat med sin jävla chef som tyckte vi var för unga.
För unga för vad? Äta kanelbullar?

Jaja, vid lite över fyra möter jag upp Kajsa, hennes kusin Carolina, Jens och Olle på Kungsportsplatsen för att fika. Vilket vi gjorde, på Frank's as normal.
Vi pratade litegranna, skrattade litegranna och hade litegranna trevligt, och sedan åkte vi hem.
Eller, Jens och Olle försvann, och jag, Kajsa och Carolina åkte hem till Kajsa.
Vi åt godis, åt mat, tittade i Kajsas garderob, tittade på film, pratade, skrattade och blev sedan rastlösa och gick ut.
Alltså seriöst, jag har aldrig sett så många grodor som jag gjorde då! Fem jäkla stycken, liksom. Och vi tog kort på typ alla, och vid typ lite över tolv så kom pappa och råkade köra över den vi tog kort på precis.
Not so nice. Men tyvärr skitkul.

Det har varit en riktigt lyckad dag. Kulish att träffa Carolina också (skaffa blogg, förfan).
Nu måste jag verkligen sova ordentligt. Godnatt.

Ellens sanning

"Klappa händerna

Finns det verkligen människor som är så trygga i sig själva, så helt obesvärade, att när de är på konsert och bandet signalerar till publiken att klappa i takt, att de då kan klappa utan att tänka för sig själva: Jag klappar nu, här står jag och klappar, klappar alla de andra också? Okej, bra, de flesta klappar, men vänta, det känns som om klappandet håller på att mattas av - ska jag sluta klappa nu? Det känns som om jag klappar lite för hårt, men hur/när ska jag sluta? Tre klappningar till och så slutar jag. Okej, sista klappningen. Klapp.
Färdig."

Från "Mitt liv som vanlig", Amy Krouse Rosenthal

Ellen jobbar

Vi på Ebba Petterssons Privatskola är så himla internationellaaaaa.
Så därför har vi idag sluppit skolan, för att vi skulle jobba hemma och samla in pengar till en skola i Sierra Leone.

Jag har gjort följande:

• Följt med mamma och simmat.
• Följt med mamma och låtit henne köpa underkläder och vita converse till mig.
• Följt med mamma och handlat.
• Dammsugit vardagsrummet.
• Lagat tacosmiddag
• Plockat ur och in i diskmaskinen
• Dukat
• Städat köket

Jag har ätit två bananer. Vad är detta med bananer nuförtiden? Bananer är inte ens särskilt gott. (Men nyttigt, säger Anna Skipper. Mycket nyttigare än wienerbröd och pizzor.)

Förutom det har jag träffat Agnes, flashat med mina byxor, bestämt träff med poliskår-Lisa på tisdag och eventuell fika imorn med Kajsa och några fler.

Och hallå, JAG HAR KÖPT VITA CONVERSE! Men tyvärr är de inte så snygga just nu. De luktar så där hemskt nytt och ser så där colgatevita ut så att de lyser i mörkret. Jag får gå och skrapa de i marken ett tag för att jag ska kunna använda dem. Jag har tre par skor! Jag kan nästan avancera till modebloggare. Heh.

Jag sitter just nu och tänker på alla roliga butiker och alla fina 2nd hand-kläder och prisvärda fynd och överflödet av kläder jag ska hitta i Stockholm! Jag har så höga förväntningar. Det kan inte vara bra. Jag ska egentligen bara ha med mig pengar till en vårjacka. Men jaja, drömma kan man ju.

Ellens konsertbild

Mycket blänk på liten yta.

Ellens dagens låt

Jenny Wilson - Bitter? No, I just love to complain

Made songs, taped'em on my machine

Sent cassettes to a record company

They said:

"You know you're here to entertain?

You look good girl but I can hear no refrain

Swing and sway, be colorful and sweet

Or you just waste my time.

Pick a word and sing it constantly,

About a million times.

If your voice was clear and not so keen

Hey, we could change your style!

This is just another industry"

Ellen praoar (snart)

(Byxorna är behållna)

Jag kan meddela att jag har fått mitt livs första praoplats, på Jerkstrands (bageri) vid Saluhallen. I och för sig bara i två dagar, men ändå.
Jag ville praoa på Steinbrenner & Nyberg också (tårtbuffé-kafé), men de ville inte ta emot två stycken samtidigt (det är jag och Johanna som ska praoa alltså). Och på 4-gott.
Nejnej, jag vill inte bara äta så mycket godis och bakelser tills jag går sönder, jag tycker det är såååå intressant hur man jobbar på en godisbutik eller på ett bageri, liksom "bakom kulisserna". Nä, jag vill bara ha sötsaker. Nästan. Men kul ska det bli.

Idag ska jag göra allt skolarbete jag inte hann göra igår (självklart übertråkiga fantasyberättelsen). Sen ska jag dansa as normal.

Vill ha kladdkakssmet nu!

Ellens dagens bilder

Nej, jag och Elin är inte hobbypiloter.

Detta är rent skolarbete, bilder till vår photostory i skolan. Det är alltså lite hemliga bilder, men eftersom de är så himla fina känner jag mig tvungen att visa de offentligt nu.

Ellen överväger

Byxorna... eller inte byxorna?

Jag har de nu. På mig. Vackra Lee-byxorna jag trålat efter så himla länge.
Så vad är problemet? Jo, jag råkade ju märka (med lite hjälp av mamma) att de buktar ut jäkligt mycket i grenen, eftersom de är ett par tajta killbyxor i stor modell.
Okej, de är skitsnygga liksom, förutom att det ser ut som att jag är kille. (Byxorna är alltså felfria bakifrån).

Så, vad tycks? Är de så snygga att de överväger utbuktningen (som för övrigt inte syns så mycket på bilden)?

Hoppas de är. Hoppas.

Ellen shoppar

Idag är det den 20:de.

20:de = pengar.

Pengar = shopping. Ehm.

Shopping = för stora solglasögon från H&M för 60 spänn.

Jag har behövt pilotisar länge, eller...jag har velat ha pilotisar länge, så det var på tiden att jag köpte ett par.

Men eftersom det var jag som köpte dem behövde det naturligtvis vara något fel på dem. Direkt efter jag köpt dem märkte jag att bågarna/vaddetnuheter var för långa, så de stack ut långt bakom öronen. Jaja, fina var de.

Jag har dessutom lagt undan ett par baggybyxor på JC!

Hallå, alla som känner mig vet hur mycket jag har tjatat om att jag vill ha det.

Min drömoutfit har länge varit mörka baggybyxor, vita converse, vitt tajt linne, adidaströja, skinnjacka, grå halsduk och vit mössa.

Åhgud, jag går under av ha-begär.
Well, jag kan också berätta att min följeslagare på stan var Lisa. Hon fyndade tre par strumpor, men ville ha en vårjacka.

Vi tjuvtog en bild i provrummet på kläder jag blev förälskad i på Topshop (med mobilen, så det är inte en jättebra bild).

Halsbandet är något av det finaste jag sett, verkligen. Fast det borde varit lite längre. Tröjan är fabulous och kostar typ...550 kr.

Och här är mina nya glasögon. De är snyggare än vad jag är på den bilden, tyvärr.

Om mamma låter mig köpa de där byxorna lovar jag att visa bilder. Eller bara gå runt med de i två veckor i rad och visa er alla hur vackra de är. Haha.

Ellen saxofonar again

Mitt huvud är helt fullproppat med alla melodilösa stämmor efter konserten i Högsbo kyrka. Den här gången var det inte i ett industriområde, utan något så enkelt som en fyrkantig cementklump, lika enformig på insidan som på utsidan.
Och hallå, varför i helskotta var King Kong allas favorit? King Kong, låten som är den segaste någonsin, med konstiga långa toner och än en gång, en melodi som inte finns? Vackert och spännande var det någon som sade.
Not so spännande att spela, kan jag avslöja.
Och än en gång har jag skavsår.
Men. Det var kul. Faktiskt.
(Jag har ätit fyra bananer på tre dagar)

Har halvångest inför allt skolarbetet. Kommer inte hinna göra något imorgon, så jag får spurta på onsdag.
Well, nu ska jag göra te. Hejsvejs.

Ellens dagens konversation

Jag och Jenni är på väg till hennes föräldrars bil.

Jag: Jag har aldrig åkt i er bil förut!
Jenni: Den är jätteskruttig och ful.
Jag: *Ser en bil* Den där var ju inte så farlig. Inte lika skruttig som vår.
Jenni: Asså... vår bil är den bredvid den där snygga bilen.

Ellen, kill your darlings?

Jag sitter och har total hjärnhäfta framför min fantasyhistoria. Varför gav lärar-Mikael oss en fantasyhistoria i uppgift? Just fantasy, som är så himla svårt. Jag kan inte skriva något, eftersom jag inte har en aning om vad som ska hända. Kanske skulle jag bara kasta hela saken i papperskorgen och börja om från början.
Nä.
Det orkar jag inte. Vill bara lägga mig ner och titta på TV. No more tänkande.

Idag blev det heller inte någon jogging, istället blev det en Mcdonaldsglass till mig (dock har jag ätit två bananer idag) och en vårjacka till Jenni.
Fuck, jag måste koncentrera mig nu.
*Loggar in på msn*

Ellens sommarbild

Ja, jag vill ha sommar. Nu.

Ellen pressar våren

Idag har jag försökt pressa fram våren genom att gå med mina manchesterbyxor (för fjärde dagen i rad), nya skorna och kavaj. Utan både mössa och vantar.
Okej, det var i och för sig sol ute, men det var bara 7 grader varmt samtidigt som det typ blåste orkanmycket. (Och nu har jag skavsår bara för att jag hade de där skorna).
Men kommer inte våren till en så får man försöka göra så att den gör det.
Träffat Alice för första gången på väldigt länge, tyvärr skulle hon iväg tidigt så jag fick åka hem tidigt. Är trött idag också.
Idag har jag ätit en extra stor chokladkaka och en chipspåse. Vad är det med mig? Jag gör typ uppror mot mig själv bara för att jag vill äta nyttigt. Gud. Måste skärpa mig, verkligen.
Ja, imorgon ska jag jogga igen. Eftersom det är tredje gången med jämna mellanrum så kan man säga att det blivit en vana (ja, jag har blivit lite väl inspirerad av Special K-flingpaketets baksida).

Nu ska jag fortsätta knarka Marit Bergman. Hejsvejs.

Ellen lyssnar

The Shins - Pink Bullet

Cool of a temperate breeze from dark skies to wet grass
We fell in a field it seems now a thousand summers passed
When our kite lines first crossed
We tied them into knots
And to finally fly apart
We had to cut them off.

Jag har aldrig fattat The Shins texter, och inte heller det här stycket förstår jag helt. Det gör det ju inte lättare att förstå när de sjunger i så fina stämmor, som gör det omöjligt att höra orden. Men på något sätt låter texterna lika fina som melodierna gör, fastän jag inte förstår dem. Pink Bullet är en fruktansvärt bra låt, med eller utan förståelig text.

Ellen spånar om aggressioner

Nej, detta har inte blivit min nyttighetsvecka. Låååångt ifrån. Jag har nog aldrig ätit så mycket onyttigt och så lite bra saker som den här veckan. Varför äter man överdrivet mycket wienerbröd, kanelbullar, chokladbollar, muffins, godis och läsk bara för att man vill vara nyttig? Ofattbart. Nästa vecka blir det. Hrm.

Jag har i alla fall haft ett långt telefonsamtal med Olivia idag. Väldigt behövligt. När det finns så många saker som jag irriterar mig på som det finns nu måste man få ventilera lite då och då. Synd att hon bor 50 mil härifrån.

Jag har aggressioner på att det känns som att morfar kommer dö när som helst, och trots att jag knappt känner honom så påverkar det mig så himla mycket ibland. Jag hatar att folk i min närhet håller på med saker som jag själv föraktar, och jag tycker det är sorgligt att folk som jag gillar så himla mycket håller på att glida ifrån mig, och jag från dem.

Eftersom jag är så trött idag så ska jag bara spontanträffa Jenni vid Filmtajm och slösa pengar på film och godis. Sweet. Har träffats ganska mycket på sista tiden. Skönt att ha en klippa (väldigt kort klippa) att luta sig mot (snarare sätta sig på) när saker är jobbiga.

Dessutom vill jag ha en plattång och en klippning.

Annars flyter livet på ganska bra.

Ellen gör ingenting

Töjtöjtöj. Mina tår är blåa vid det här laget. Töj som fan.

Jag behöver äta. Jag vill inte ha gårdagens broccolisoppa. Jag vill ha sushin som mamma och pappa åt utan mig.
Jag vill prata med Olivia. Är i stort behov av det just nu. Men det går inte.
Imorgon ska Jenni till min skola är det bestämt. Hon måste ha en besök-skylt på sig om hon ska få vara där, vilket är ganska sjukt fånigt. Jag är nervös inför det, eftersom vår klass kan vara fruktansvärt jobbig om den bara anstränger sig lite. Hoppas inte Jenni kollapsar eller något. Hoppas.

Ellen töjer (och lyssnar)

Nu sitter jag med ett par vanliga strumpor och ett par tjocka strumpor i mina minimala skor, för att försöka töja ut dem.
Jag var idag i affären för att se om ett par i storleken större var bätte. Dessa glappade istället, och biträdet fick pröva med ett antal olika sulor i skorna, för att se om det gjorde det bättre. Vilket det givetvis inte gjorde. Vi kunde konstatera att min vänsterfot är större än min högra, eftersom när en sko satt bra på högerfoten såg min vänsterfot ut som en tillknycklad korv eller något. Hm..

Idag har jag i alla fall träffat Johanna från min förra klass. Det var ju typ två år sedan sist, så det var sjukt trevligt att träffa henne. Hon är den enda jag kan stå ut med från förra klassen förutom Kicki. Jag spenderade mina allra sista pengar på dyr men god fika på Fröken Olsson idag. Så jag är pank till den 20:de. Inte inte bra. Jag är redan sugen på godis.
Varför varför varför är socker så gott? Save me from sockerberoendet, någon!

Lyssnar på The Shins och tröttnar aldrig. Jag vet inte vad det är med den musiken som får mig att kunna lyssna sönder låtar tills de borde vara helt utnötta, men som fortsätter att vara så knäppt bra. Gone for good är fortfarande så bra att jag får gåshud, och det är ovanligt för en låt som jag har lyssnat så mycket på.
Det måste ju bara vara bra.

Ellen shoppar (på riktigt)

Jag har köpt SKOR! Och byxor! Helt fantastic. Jag har inte köpt byxor eller skor på ungefär 4 år, och äntligen har jag investerat i ett par blåa manchester-Cheap Monday och ett par svarta, spetsiga skor som jag ska använda som helgskor och finskor (eftersom de är sjukt obekväma).
Kajsa hade redan köpt skorna i vitt så har jag lovat att inte komma till skolan i mina, vilket egentligen är lika bra eftersom jag inte kan gå i dem.

Mina fötter ser dock ut som att de är 40 cm långa, särskilt om man matchar med stuprör (vilket är de enda byxor jag har).

Jaja, just nu är jag bara överlycklig över att jag äntligen köpt det. Jag känner bara för att pussa på mina skor nu. Hih.

Pappa har kameran, så jag har fått ta kort med min mobilkamera, vilket inte gör skorna särskilt rättvisa. Men ni kanske ser... konturerna i alla fall? Ingen klack heller, vilket gör de ännu bättre.

Jag har desstuom köpt ett vanligt svart diadem (lite omväxling, eftersom jag bara har prickiga diadem) och hårtofsar. I'm glad liksom.

Ellens dagens uttalande

Jag: Fattar ni att jag har joggat regelbundet två gånger i rad nu? Det är typ rekord.
Mimmi: Alltså Ellen. Jag har joggat två gånger i hela mitt liv, och båda gångerna har slutat med att jag ätit.
Kajsa: Vadå? Har du kommit hem och ätit massor av kakor och sånt?
Mimmi: Jag har inte ens hunnit hem. Första gången sprang jag 100 meter, sedan fick jag håll och åt knäckemackorna jag hade med mig och sen gick jag hem. Andra gången hittade jag en kiosk och köpte godis och sen gick jag hem. Jag gillar inte att jogga.

Ellen spelar sax

Varför låter det så töntigt när man säger att man har ont i armarna efter att ha spelat saxofon? Det låter inte lika accepterat som att man har ont i benen efter fotbollsträningen. Töntträningsvärk. Efter saxen. Well, så är fallet. Jag har ont i tummarna och i armarna och på insidan av munnen efter en heldag i Partille med min kära orkester.

Vi har suttit i något som såg ut som ett mini-industriområde (så kallat "Ungdomens hus") och krystat oss igenom låtar som inte haft en antydan till melodi och som antingen gått i sloooooowmotion eller überfart. Plus att det bara var jag och en från vår orkester som var B-saxofonisterna, alla andra var typ 16+ och hade spelat i 12 år.

Partilles orkester var skitbra på typ allt, men vi spöade dem med vår kick ass-klarinett, Magnus, som körde klarinettpolkan dubbelt så fort som den ska vara utan noter, helt solo. Respekt liksom. Och sedan har vi 20-åriga Lisa som är med i poliskåren, och har typ 14 år av tvärflöjtsspelande i bagaget. In your face, pattilleorkestern.

Lisa och Clara ser pimpiga ut.

Efter att jag och tenorsaxen Clara riskerat våra liv för att sno pepparkakor så fick jag och Jenni övertala proffssaxen Daniela att låta oss åka med i hennes pappas bil. Så det slutade med att fyra stycken fick sitta och knuffa på varandra i baksätet.

Nu ska jag skriva på min fantasyhistoria. Jag kommer hitta tusen saker som är roligare än det. Ciao.

Ellens (går)dagens bild(er)

Ellen vill

Jag vill ha vår och sommar nu. Jag vill ha nya byxor också. Och allt från Topshop. Jag vill bli 7 år äldre, jag vill ha en egen digitalkamera, en egen dator, magmuskler, ett nedladdningsprogram, en adidaströja, finare idrottsskor, normala joggingkläder och ett halsband. Jag vill äga Body Shop, alltid ha fikapengar och kunna måla bra. Jag vill att Olivia ska flytta till Göteborg och att Hanna inte ska bo i Partille. Vill ha en lampa på mobilen, en iPod, bra kondition, ett golv som inte knarrar och en skivsamling.
Om jag fick det skulle jag garanterat vara en lyckligare människa.

Jag vill ha allting.

Ellen skyndar

Jag är äntligen färdigjoggad. Jag har stretchat duktigt och vi stannade bara en enda gång under hela rundan. Jag hade glömt hur det känns att vara så trött att man knappt kan stå.
Jag kan inte duscha eftersom varmvattnet är slut i hela Frölunda, och vattnet är så kallt att det gör ont att sticka in ett finger i det. Jag måste istället värma vatten på spisen i en gigantisk kastrull och hälla det över huvudet för undvika frostskador. Wiii.
Nu ska jag vara hos Jenni om 50 minuter, måste skynda mig med vattenvärmandet.

Amy Winehouse - You know I'm no good

Ellens dagens låt

The Strokes - Heart in a cage

Jag får lite samma känsla av den här låten som jag fick av att höra Morrisseys Irish blood, english heart första gången. Den ger mig rysningar emellanåt, men egentligen är den inte överdrivet speciell. Jag tror ingen The Strokes-låt kan överklassa Last Nite, men den här är bra nära. Måste sönderlyssna lite nu.

Ellen shoppar (not)

Herregud. Mina presenter till Kajsa och Mimmi har hittats. I min väska. Of course.
De låg i en tillknycklad påse som såg läskigt tom ut och som bara låg där. Alltså skulle jag inte behövt panikbaka i måndags.

Efter en lång, bluddrig och konstig föreläsning av låtsasläraren Hülya om mobbning slutade jag skolan (det var stor David Brent/The Office-faktor på hela lektionen, eftersom hon om och om igen sade hur snäll hon var som kliade elever hon inte kände i håret i korridoren och frågade hur de mådde och visade att hon verkligen såg dem).
Jag roade mig med att hämta ut min legitimation (jag är såååå vuxen) och sedan träffa Alva resten av dagen.
Jag har dessutom köpt Försvarets hudsalva! Det är värsta stora steget. Visste ni att man kan steka i det? Och att man kan valla skidor med det? Enligt Apoteket själva i alla fall.
Snacka om praktisk hudsalva.

Har orkat lägga in låtar på mitt hatobjekt mp3-spelaren. The Arcade Fire är den nya förälskelsen. Otroligt bra indierock som antagligen låter som allt annat jag lyssnar på. Men ändå. Jag gillar det.

Imorgon ska jag jogga med Jenni igen är det bestämt. Jag förstår fortfarande inte varför jag utsätter mig för sånt frivilligt. Idag har jag frossat i godis och rostat majs, det är inte ens lönt att försöka bränna bort det. Min mage mår inte särskilt bra och jag känner bara att jag kommer drömma om att en jätte-turkisk peppar kommer och äter upp mig. Jag tror jag måste sova med min försvarssalva i fall att.

Ellen behöver sova

Ondska.

Eftersom våra onda lärare inte gav oss sovmorgon idag trots att vi var med skolan i 16 timmar igår så var jag så sjukligt trött imorse att jag starkt övervägde att skippa första lektionen. Mina onda föräldrar lät mig inte göra det så jag gick upp och fastän jag redan var försenad var jag tvungen att duscha bort gårdagen.

Jag hann därför inte äta frukost, vilket gör att hela min dag blir helt uppochnervänd och att jag inte kan koncentrera mig och bara tänka på att jag är så hungrig.

När jag kommer till skolan är den första kommentaren jag får "Ellen, du ser verkligen...försovd ut". Och jag får då veta att den första engelskalektionen är inställd efter ett missförstånd av lärarna. Skit och fan och helvete också.

Vi fick i alla fall gå tidigare för att en vattenläcka i skolan gjorde att man inte kunde gå på toa, och eftersom alla plötsligt blev väääldigt kissnödiga så fick vi gå hem.

Har tröstätit kladdkakssmet som var äcklig. Äggen var visst slut. Mår så otroligt dåligt och hela min kropp säger att jag inte orkar dansa ikväll.

Jaja, Du är vad du äter går i alla fall idag. Idol-Ville saves my day.

Idag är det Internationella kvinnodagen fick jag veta av Ivar. Man borde onekligen uttnyttja det på något sätt. Det är ju en väldigt viktig dag.

*Ringer pappa och ber honom köpa godis*

Ellen stalkas

Jag kan glatt meddela att jag inte dog.

Trots att jag känner mig väldigt död för tillfället. Jag har nu varit vaken i nästan 18 timmar. Mina ögon svider och jag vinglar runt med känslan av att jag fortfarande åker skidor.
Efter sömntablett sov jag i tre timmar inatt, och hela morgonen kändes dimmig och overklig. Konstigt nog är jag mer trött nu än vad jag var då.

Jag har inga bilder från skidbacken eftersom jag inte vågade ta med mig kameran dit. Alla bilder jag tog ser istället exakt likadana ut, från samma vinkel på samma objekt: Kajsa och Mimmi som sitter i sätet bredvid mig i bussen och försöker att täcka sitt ansikte för kameran. Spejsigt.

Jag trillade bara en enda gång idag, jag känner mig ytterst stolt. Jag var dock en av de långsammaste och jag åkte tantåkning tvärs över hela backen och tillbaka för att inte åka för fort. Jag åkte dessutom sittlift för första gången i mitt liv, och jag fick en så stor chock att det var så högt över marken att jag fick panik.

Det känns som att det är fucking 60 meter ner till marken, och det enda jag kan tänka på när jag sitter där är hur ens ben skulle sticka ut på konstiga sätt om man trillade ner. Vilket resulterade i att jag satt och tittade upp mot himlen hela vägen upp.
Jag fastnade inte heller i liften, jag tappade inte stavarna och jag bröt inte av någon skida.

Efter ett tag så märkte jag dock att jag hade fått två stalkers efter mig. Två invandrare på 25 + följde efter mig i sammanlagt tre timmar! Så jävla gross. De log jättejätteläskigt, och de tog uppenbart samma liftar och åkte på samma ställen i backen som jag gjorde.

Jag ställde mig och "undersökte" min pjäxa en gång i början av en backe för att se hur de skulle reagera. Den ena åkte långsamt ner en bit i backen och ställde sig där, medan den läskigaste av dem stod bakom oss och log och stirrade på oss. Till slut åkte de iväg, och när jag, Camilla och Felicia ansåg att kusten var klar åkte vi ner.

Då visar de sig att de i själva verket bara gömt sig för oss längre ner i backen, och att de började följa efter oss igen!

Den gången jag trillade så kastade en av de en snöboll på mig. Jag hade det stora modet till att skrika "Vad fan är ditt jävla PROBLEEEM?" till honom. Och det sista jag gjorde var att peka fingret åt dem. Jag vet inte riktigt om killen fattade vad jag menade för han log och vinkade tillbaka.
Vilka människor med ickeliv det finns. Uh.

Ellen bölar

Jag dööööör.
Idol-Ville ska vara med i Du är vad du äter på torsdag! Det är det ljuvligaste som har hänt någonsin. Jag kommer böla rakt igenom programmet. Finns det något finare än när en kort, mullig, rödhårig, smörsjungande kille går ner i vikt? Det gör inte det va?
Mitt hjärta blir alldeles....alldeles...ååh.

Ellen friluftar

Shisse, imorgon gäller det.

Eller ska man säga, inatt gäller det?
Imorgon åker jag till Sunne. Och resten av Ebba Petterssons högstadium gör mig sällskap. Tiden då bussen åker är skrattretande 05.30. Alltså, halv fucking sex på morgonen. Och jag tänker inte sova på bussen eftersom jag kommer vara så rädd att jag ska dregla på den som sitter bredvid mig.

Jag har inga skills i skidbacken heller.

Jag åkte en gång på sportlovet, men jag är ändå lika livrädd som jag var innan det.

Jag har fobi för att trilla i liften, trilla i backen, trilla i kön, tappa stavarna i liften, tappa stavarna i backen eller bryta sönder någon av skidorna.
Jag har dessutom universums fulaste termobyxor.
Gud, detta kan nästan bara sluta illa. Kameran ska med vare sig pappa tillåter det eller inte, så jag lovar att dokumentera. Om jag överlever alltså.

Ellen posar

Alltså, jag är tvungen att lägga upp den här bilden. Den är verkligen obeskrivligt ful.

Det känns som att jag är lite väl lång för min ålder på den bilden, och den bekräftar verkligen att jag inte har några snygga joggingkläder.
För att försvara mig själv kan jag säga att jag varken köpt byxorna eller tröjan själv. Men för skorna är jag skyldig. Tyvärr.

Ellen glömmer, och gråter

Jag orkar inte.

Mina presenter till Kajsa och Mimmi som jag köpte i lördags låg inte kvar på Agnes gynekologmottagnings-städjobb.
De är spårlöst försvunna (hrmm..jag glömde ganska säkert påsen på Kungsportsplatsen). Och där rök typ tre miljoner kronor. Vad göra? Jag får baka något och ge dem en festis var. Personligt i alla fall.

Jag hade glömt att min saxofonlektion var inställd idag och fick därför gå hem i spöregn. Den där promenaden innan frukost gjorde visst inte minnet bättre.
Jag känner bara för att sparka på något riktigt stort när sånt där händer. Jag tänker strejka mot allt jobbigt och stanna hemma från orkestern bara för det. Och baka i fem timmar men inte få något själv.
Anna Skipper skulle ha jublat. Hon skulle sagt att jag skulle gå på ett karatepass för att få ut min aggressioner på den dumma presentpåsen. Nej, inte den här gången. Jag ska äta chokladbollar och gråta över att det regnar.

Doris - Grey rain of Sweden, kan en låt stämma bättre just nu?

Ellen idrottar

Vissa dagar får jag såna där hurtighetsryck.

Jag förvandlas till Anna Skipper och tänker nonstop på vad jag äter, och jag föreställer mig själv i ett Du är vad du äter-program och känner mig grymt duktig för att jag orkar springa i sisådär 5 minuter i sträck. Jag vill börja äta 5 frukter per dag, jogga varje söndag, börja på Friskis och Svettis, använda motionscykeln, stretcha varje morgon, pröva på yoga, äta mindre socker och göra sit-ups framför TV:n.
Den här motivationen håller i ungefär en dag tills jag inte orkar längre och börjar tycka att träning är sjukt överskattat igen. Idag har jag i alla fall utnyttjat min hurtighet med att jogga (gå) 5 km i en fruktansvärd, chockrosa, glansig 80-talströja inhandlad på Ebbes Hörna, försökt göra sit-ups och fuskarmhävningar PLUS cyklat 7 km på min mammas motionscykel.
Med Jenni.
Självklart måste man dokumentera när man för en gångs skull är riktigt nyttig.

Så här såg vi ut före joggingen. Glada och friska och övertygade om att vi skulle klara det utan att stanna.

Efter joggingen. Inte fullt så glada och friska, men känner man inte att hälsosamheten bara lyser från den här bilden?

Och okej, jag gick kanske en tredjedel av hela rundan. Men det är väl tanken som räknas?

Notera att jag bränt 35 kalorier här. På 4 minuter.

Imorgon har jag lovat mig själv att gå ut och gå innan frukost. Jag är så Du är vad du äter.

Ellen bloggar

Nu jävlar smäller det.

Lillasyster Ellen har vågat sig ut i bloggarnas värld. Äntligen.

Jag har dissat bloggar hur länge som helst, har sagt att jag aldrig ska skaffa blogg. Jag gillar inte att offentliggöra hela mitt privatliv, enligt mig själv. Men nu gör jag det ändå, trots att jag inte gillar bloggar.

Och om jag har kvar den här bloggen, så vet jag att om ett antal veckor, månader eller år kommer jag titta tillbaka till de här första inläggen, och tänka att jag minsann inte kunde skriva då, att det bara blev löjligt, fjantigt, dåligt och ointressant.

Så kanske det blir, men jag tror jag struntar i det nu. För jag ska skriva för min syster, mina bröder, mina kompisar i blandade åldrar, eventuellt mina föräldrar och syskons kompisar.

Det får helt enkelt bära eller brista.